39 jordsnurr

Ett perfekt liv!

Jag skulle vilja säga att jag levt ett perfekt liv. Min kärnfamilj har jag alltid stått nära. Min mamma och pappa, min bror och syster. De har visat mig enorm trygghet, kärlek och att man tillsammans, trots sina olikheter, kan förenas. Den gemenskap vi har skapat är som en stabil grund. Det är en plats där jag alltid kan återvända, oavsett hur hårt livet blir.

Denna grundtrygghet har blivit min kompass. Som jag dessutom använder i mitt eget föräldraskap. Jag har alltid vågat stå upp för andra, ibland så mycket att jag ramlat själv.

Men varje gång jag fallit har jag också rest mig starkare. Det har lärt mig att när du ger, så får du tusen gånger tillbaka. Livets kretslopp är en magisk bekännelse av ömsesidighet; den bekräftar att vi alla är sammanlänkade och att våra handlingar har betydelse.

Jag har dessutom haft turen att bli välsignad med vänner, själs systrar och själsfränder. De som står vid min sida har jag kämpat för och de har kämpat för mig. Tillsammans har vi delat både glädje och sorg; vi har varit källor till stöd i svåra stunder och har tillsammans firat de små och stora segrarna i livet. Det är ovärderligt, en påminnelse om att kärlek och vänskap faktiskt är livets mest dyrbara tillgångar.

När jag var runt 14 år fick jag ett kall och det var att förebygga mobbning. I samma veva blev jag tyvärr utsatt för mobbning av en lärare - en erfarenhet som skulle kunna ha knäckt mig.

Men där och då tändes en eld i mig. Istället för att känna mig maktlös valde jag att göra något, att utbilda mig och skapa mer förståelse för de mörka sidorna av skolan. Jag pluggade till förskollärare, men insåg snart att min väg låg någon annanstans. Gång på gång föll jag tillbaka till att arbeta i skolan; jag kände mig aldrig helt klar, som om jag ännu inte hade fullföljt min vision och dröm.

Att jobba inom utbildningens sfär är utmanande. När jag var runt 30 startade jag en vuxenförening mot mobbning. Allt jag lärt mig, de sår jag burit, blev till en plattform för att hjälpa andra. Genom att föra samman människor i kampen mot mobbning ville jag skapa en trygghet som jag saknat och jag ville ge andra den styrka jag hade funnit i mig själv.

Mina erfarenheter av mobbning som 14-åring och 22-åring, liksom trauman från relationer, formade mig på sätt som jag fortfarande bearbetar. Min fibromyalgi, som uppstod ur stressen av dessa händelser, har blivit en del av min verklighet. Det har inte varit lätt; jag har kämpat mot både den fysiska och psykiska smärtan. Men jag har vägrat låta dessa upplevelser definiera mig. Istället ser jag mig själv som en överlevare - en som trots allt har stått rakryggad, med en intakt kärlek som fortsätter att växa.

Konsten har blivit min ventil. Jag målar, och genom färg och text uttrycker jag mitt djupaste kall: att sprida medvetenhet om mobbning, kärlek och godhet. Jag har lärt mig att kärlek är mitt starkaste vapen.

Det är du som bestämmer om ditt liv är perfekt, ingen annan. Det finns ingen mall för ett perfekt liv - det är en personlig resa, skräddarsydd av dina egna val och upplevelser. Även i de mest utmanande stunderna, kan jag se ljusglimtar. Det är nog min största styrka; den inre ljuskälla som alltid vägleder mig framåt.

Så jag väljer det goda.

Jag väljer ljuset.

Jag väljer kärlek.

Kärlek har i tusen år fört oss samman. ”The only remedy for love, is to love more!”

Kram Karolin