Hon sprang. Utsläppt hår som nuddade axlarna. Solen som lyste upp sådär magiskt och yttrande. Yttrande om förändring. Den vita klänningen dolde hennes osynliga blåmärken och de röda läpparna handlade om att ta ett State ment. Gräset masserade skönt under de nakna fötterna och känslan som innefattade sig var frihet. – Jag är fri. Jag är friii, skrek kvinnan upp mot himmelen med utsträckta armar och tårar som rann nedanför hennes kinder.
Hon fortsatte springa. Egentligen hade hon inget mål. Det enda målet var att se ljuset. Just när hon vände sig om blev solen starkare. Den kändes nästan som att vara i en bastu. Där andningen blir intensivare och man till slut nästan håller andan för att svetten rinner och hjärtat har nästan stannat. När man till slut öppnar dörren och får luft.
Hon balanserade på frihetskänslan, den som hade omfamnat henne och orkade springa. Till slut var hon på toppen.
Vackrare
Starkare
Insiktsfullare
Och mer berusad av livet än vanligare.
Hon stod på toppen och blickade ut.
– Jag är fri. Jag är friii, skrek kvinnan upp mot himmelen med utsträckta armar och tårar som rann nedanför hennes kinder.
