Jag har varit lite i karantän och hängt med maken lite extra nu när han är hemma. Eller om man kan kalla att renovera för att hänga så går väl det an. Det är så läskigt och obehagligt med allt kring covid-19. Det vi försöker göra är att umgås med våra nära och kära bäst vi kan och bara hjälpas åt. Jag är 33 år och är med om min första riktiga kris i det land jag bor i. Det är så fantastiskt. Varför jag väljer att kalla det fantastiskt är ju just för att det finns de som varit med om värre och bor i ett otryggt land och är med om sådana här omständigheter konstant. När ett land/person blir attackerad och fråntas sina rättigheter, inser jag hur skört det är och hur fint det är. Jag kommer alltid älska min frihet och alltid vara tacksam över att jag bor i ett land där min enda oro just nu är om toapappret ska ta slut. Var rädd om dig <3!
Comments